Hjalmar och Eriks resa till Newcastle 2014

Stiftelsens två första stipendiater Hjalmar Edensten och Erik Sjöbeck fick en stormig resa till Newcastle och några dagar i rugbyns tecken. Läs Hjalmars härliga reseberättelse!

Erik Sjöbeck och Hjalmar Edensten

Erik Sjöbeck och Hjalmar Edensten

Newcastle 2014 – Hjalmar Edensten och Erik Sjöbeck

Onsdagen 12 feb

På onsdagen möttes jag och Erik upp på Kastrup för att ta flyget 17.20 till Manchester och därefter ta oss med hjälp av tåg till vår slutdestination: Newcastle.

Vi var båda väldigt förhoppningsfulla inför vad som komma skulle, började bli nervösa inför träningspasset med en annan klubb, en National One klubb, Tynedale RFC. Där Thomas Borthwick, en god vän till George Doggart är huvudtränare.

National one är den tredje högsta ligan i England, och så högt man kan komma i seriesystemet som amatör/semiproffs.

Det visade sig att det oväder som skulle dra in över England och just även Manchester under veckan, skulle ställa till det för vårt plan, och för oss. Det hade redan varit en del oväder med översvämningar och liknande i södra England, så vi var någorlunda förberedda på att vi kunde få problem.

Vid inflygningen till Manchester airport, var det som att åka den värsta bergochdalbana jag varit med om, och lite därtill. Själv trodde jag efter ett tag att pölsen jag ätit bara några timmar tidigare skulle komma flygande upp igen, medan Erik, som vanligt, var alldeles lugn.

Väl på marken blev vi stående i två timmar innan vi fick lämna planet. Detta ledde naturligtvis till en stor miss i tidsplanen, och kvar hade vi en tågresa som skulle ta oss från flygplatsen till Newcastle, en ganska lång tågresa, (cirka en tredjedel av England). När vi väl var på flygplatsen, tog vi oss via buss, då alla direkttåg till Newcastle var inställda p.g.a. ovädret, in till Manchester C. En resa som vi trodde skulle ta tio minuter, men icke! Cirka en timme satt vi på bussen.

Väl på Manchester C, fick vi höra av biljettförsäljerskan att vi missat det sista tåget till Newcastle, och skulle behöva spendera natten i Manchester. Lyckligtvis hittade vi ett annat alternativ än att åka direkttåg och, tog oss via ett byte till Newcastle till sist, dit vi anlände ca 02.30 mitt i natten. I Newcastle möttes vi av Christian Borthwick (Thomas son), som vi skulle bo hos de kommande dagarna.

Efter en biltur genom ett regnigt och mörkt Newcastle kom vi till sist fram till det lilla radhuset, som Christian delade tillsammans med tre andra killar, David, Tom och Sam. Tom som under kvällen varit på fest hade låst dörren då han kommit hem, och vi var utelåsta. Dock lyckades Erik på ett något magiskt sätt, få upp kedjelåset som Tom hängt på medan Christian var borta. Till sist, efter en MYCKET lång dag kom vi i säng.

Torsdagen 13 feb

Torsdagsmorgon vaknade vi allihop vid åttasnåret, och efter att ha hälsat på David och Sam, och ätit vars en skål gröt var det gymmet som gällde. Christian begav sig till universitetet, och vi till gymmet tillsammans med David och Sam, vilket för övrigt var ett av de bättre gym jag besökt, med en massa roliga leksaker som traktordäck, rep, slädar och mer därtill.

Sam körde på med sitt eget pass, medan jag och Erik hakade på David. Ett pass jag sent kommer glömma, ett cirkelträningspass med en engelsk rugbyspelare som dessutom satsar på att komma in i marinen är något som känns, men kul var det, och väldigt givande. Att få se och uppleva nivån på fitnessen dessa spelare håller var väldigt fräckt. Man förstod att för att bli en bra rugbyspelare är det många komponenter som måste vara bra, inte minst den fysiska kapaciteten.

Efter träningen blev det en bilfärd tillbaka till huset, där vi fick duscha av oss och återhämta oss, därefter bar det av ner mot Newcastle city, där vi åt vars en riktigt English breakfast. Efter frukosten gick jag och Erik runt och strosade i centrum, då de andra killarna hade ärenden på det närliggande universitetet.

Efter att ha strosat runt i Newcastle och shoppat lite ringde Christian och ville visa oss runt på universitetet där han arbetade med sin master-studie, att träna olika atleter, däribland ett rugby-league lag. Northumbria university som universitetet heter är ett mycket gediget och fint universitet, med diverse undervisningssalar, gym, pool, listan är lång. Efter rundvisningen och en fika tog vi oss åter till huset för middag, sedan var det dags för träning!

Jag har nog aldrig varit så nervös för ett träningspass som detta. Då både jag och Erik (enligt oss själva), håller en ganska hög klass i svensk standard, visste vi att i England är nivån aningen högre!

Efter middagen begav vi oss med bil till Tynedales RFC för träning. Det regnade lite lätt, och var kallt, som senhöst i Sverige.

Väl framme vid den gedigna anläggningen med x-antal träningsplaner och den stora matchplanen för First XV med en stor pampig träläktare, gick vi in i det stora klubbhuset för att byta om. Efter att ha hälsat på några av spelarna och bytt om var det dags för träning.

Träningen började med lite ”skoj-touch”, precis som hemmavid. Därefter tog träningen fart i form av lite sprintträning, som inte var några problem för varken mig eller Erik… Förutom att jag kände mig lite långsam jämfört med engelsmännen! Därefter fick vi springa lite ”Tynedale-mönster”, och det gick helt ok för oss, sedan blev vi indelade i förstalag och andralag, där jag och Erik tränade med andralaget. Ett andralag som hade gett Sveriges landslag en bra match! Vi körde lite tacklingsträning, och avslutade med att träna ställklungor, vi klarade alla moment bra, även om man kände sig lite vilsen ibland, i alla fall jag. Killarna hade spelat rugby sedan de kunde gå, jag sedan jag var 17… Och lerig var man, från topp till tå, in i öronen och ner i hårbotten. Men det är bara härligt!

Då träningen var avslutad var det till att duscha av sig och byta om i klubbhusets omklädningsrum. Innan dess fick vi dock vara med på First XV:s taktiksnack med videoanalys inför lördagens stundande match mot topplaget Doncaster Knights. Ett lag degraderat från The Championship serien föregående säsong.

Taktiksnacket innehöll videoanalysering från förra mötet i Doncaster där Tynedale förlorat stort. Coach Thomas Borthwick manade på spelarna att de fel som begåtts i tidigare mötet inte fick begås igen, man visste vad man gjort fel. Känslan inför lördagen var god, spelarna var laddade.

Fredagen 14 feb

Fredag, alla hjärtans dag, men det var inget vi valde att fira. Istället blev det gymmet, dit vi åkte med David och en annan lagkamrat från Tynedale, Peter. Jag och Erik tränade vårt eget pass på gymmet, David och Peter körde på med sitt. Efter avslutat gympass blev det att vi åter tog oss in till centrala Newcastle för lite shopping. Mot eftermiddagen körde Christian mig och Erik ut till en konstgrästräningsplan där Newcastle Falcons hade sin captain’s run inför bortamötet med Harlequins i London. Spelarna i Falcons var faktiskt inte lika enorma som vi båda trott, men som de rörde sig på planen! Rugby på hög nivå är allt jag säger.

Mot kvällen tog Christian med oss på en basketmatch mellan Newcastle Eagles och London Lions. Det var bra stämning på matchen och säkert ca. 1000 personer i publiken. Många trevliga cheerleaders också, eller som såg trevliga ut i alla fall. Eagles gick segrande ur matchen och stämningen var god. Efter matchen var det hemgång, och sömn för att ladda upp inför stundande matcher.

Lördagen 15 feb

Äntligen dags för match! Trodde vi… Christian gav mig och Erik det tråkiga medelandet att vår match som vi skulle spelat med Nothern RFC (en Newcastle-klubb), hade blivit inställd p.g.a. att deras plan blivit översvämmad. Både jag och Erik jag var naturligtvis mycket besvikna, men det hjälper inte att gräma sig över något som man inte kan göra någonting åt. Vi åkte med Christian till Tynedales samling, och under tiden som de värmde upp körde vi ett pass på gymmet i klubblokalerna.

När matchen väl var igång var det högt tempo som gällde, båda lagen spelade mycket bra rugby. Det var en lerig match som var mycket klungorienterad, och Tynedale ledde stora delar av tiden. Segern gick desvärre till Doncaster efter ca 20-25 faser med endast klungspelare involverade i Tyndelades 22 de sista fem minuterna av matchen. Tynedale gjorde verkligen allt vad de kunde, och efter att ha fått en offside emot sig i 70-minuten som var felaktigt dömd, så kunde man knappast se på förlusten som rättvis.

Efter matchen blev det mat i Tynedales fina lokaler, och några öl… Vi gav, efter maten och ölen, Thomas en flaska Skåne som tack för att vi fick träna med laget och för att de tagit så väl emot oss.

Hemma i Newcastle igen blev frågan efter lite halvsovande i soffan om vi skulle göra Newcastle osäkert eller inte, Skåneflaskan som vi gett till våra värdar tidigare i veckan åkte fram… 10 timmar senare stapplade tre trötta pågar in genom dörren till det lilla radhuset igen. Detaljer för dessa 10 timmarna behöver inte tas upp, men kul hade vi!

Söndagen 16 feb

Nu led min och Eriks vistelse i Newcastle mot sitt slut. Efter att ha tackat av grabbarna i huset och delat ut vars en pingvintröja till dem körde Christian oss till tågstationen där vi tackade honom för gästvänligheten. Sedan bar det av med tåg till Manchester airport, (denna gång utan uppehåll) och därefter var det flyg hem igen.

På hemresan började det sjunka in hur mycket man faktiskt varit med om. Träningen, umgänget, rugbykulturen, allt! Efter denna resa kunde varken jag eller Erik känt oss mer redo inför stundande match på Iffley Road i Oxford…